Det tycker varken Fanny eller Tantrabloggen. Jag vill inte svara på den frågan. Det är bara den som varit med om våldtäkten som kan gradera hur allvarlig våldtäkten var. Det beror på så många olika saker. Tidigare erfarenheter. Vem. Hur många. Var. Omfattning. Längd. Mängd våld. Personlighet. Missbruk. Om man försvarade sig eller inte. Möjlighet att gå vidare. Hjälp. Bemötande.

Vi i omgivningen kan inte veta hur allvarlig våldtäkten upplevs av den utsatta.

Därför får vi inte utgå från att det är det värsta som kan hända. För då skapar vi ett offer. Eller inte det värsta som kan hända. För då förminskar vi en traumatisk upplevelse. Vi måste fråga och lyssna på den utsatte.

Dennes våldtagnes upplevelse är det som gäller!

Livet

• Lyckligt liv av Lars H Gustafsson om att föreställningen om ett lyckligt liv kan ställa till det för oss alla.
• Samtal om Nöö av Heja Abbe om ett bedårande samtal med sin son. Läs och njut! Så ser föräldrakärleken ut!
• Om min idioti av Innan du fanns om saker man gör och som får en att vakna mitt i natten rodna och få ångest. Hur kunde jag? Hur KUNDE jag?
• Gästbloggare Alex Schulman! hos Marcus Dunberg om hur Marcus Dunberg (inte) hanterar sin kropp i bastun och duschen. Det var längesedan jag skrattade så mycket! Det är det här med att skriva om det som vi tänker på men helst inte formulerar högt. Det blir så roligt!

Litteraturen

• Seminarium: Kristina Ohlsson – Deckardebut av Bea på Pocketblogg om Kristina Ohlssons skrivprocess fram till deckardebuten av Askungar. Flera tänkvärda tips som att fokusera på det man läser och det man kan.
• Just reading av Anna Winberg knows good books om att läsa böcker faktiskt går att göra ÖVERALLT och HELA TIDEN. Underbara bilder!
• WiZiQ Class Embeded av skrivcoachen Ann Ljungberg om en skrivkurs hon anordnar i vår med hjälp av WiZiQ Online Education. Man behöver dator med ljud och helst videokort/kamera för att delta. Man kan delta varhelst man befinner i sig i världen där det finns tillgång till internet. Fattar ni hur coolt det här är? Att lära känna folk som skriver över hela Sverige och hela världen. Första infoträffen har varit (som jag missade – ursäkta Nina!) men det kommer fler tillfällen!

Om att svara på kommentarer i bloggen

• Rätt ska vara rätt av Deltidspappan om hur många av de stora bloggarna helt struntar i att svara på kommentarer. De hänvisar till tidsbrist. Det gillar varken Deltidspappan eller Nattens bloggredaktör! Har man tid att skriva inlägg då har man tid att svara med minst en egen kommentar!

Amning

• Smarter kids begins with you av Barnläkarbloggen. Marknadsföring för bröstmjölksersättning trodde jag vi hade slutat med? Det var väl 20 år sen Nestlé-bojkotten?

Till sist

• Vi minns Tea av vännerna på nätet. I veckan dog Just Tea tillsammans med sin dotter i en bilolycka. Hennes son ligger skadad på sjukhuset. Många är det som känner henne från twitter, facebook och bloggvärlden. Tillsammans har dessa vänner skapat en minnessida där de som vill får skriva till Tea. Mina tankar till son och fästman!

Vad tar du till när livet blir för svårt? Skämtar du? Drar du dig undan? Går till anfall eller spelar du kanske offerrollen?

Jag vet vad jag gör när krisen är ett faktum. Jag stoppar under känslorna och sätter på locket. Sedan sätter jag mig resolut, och med en mycket förståndig min på locket, och tänker. Därefter meddelar jag den förvirrade omvärlden allt jag kommer fram till. Jag gör detta i hopp om att tankarna, som är linjära, faktiskt ska rädda mig från att känna känslorna som bär sig åt som hela havet stormar.

När känslorna ändå och alltid, lyckas smita ut då jag ger jag lättad upp och gråter. Sedan blir jag arg på mig själv för att jag tog till det där förståndiga försvaret igen. Mest för att omgivningen blir så förvirrad när jag ser lugn och förståndig ut fast livet kör mot stupet i 200 km/tim.

Men vet ni. Jag gör bara mitt bästa. Och för allas välmående är det bra om jag, som mamma, anställda och vän, går hel ur krisen. Jag behöver det där ”förståndiga” försvaret för att inte gå sönder av känslor som jag inte förstår.

Jag deltar i en bokcirkel i Google Waves. Bokcirkeln är anordnad av Petra Jankov som driver bloggen En annan sida. Vi är cirka 25 stycken som deltar i bokcirkeln. Vi började med att rösta fram vilken bok vi ville läsa. Salman Rushdies Förtrollerskans från Florens (Bonniers) blev etta och Askungar av Kristina Ohlsson (Piratförlaget) blev tvåa. Bonniers ville inte sponsra med böcker, men det ville Piratförlaget. Det var kanske lite obetänksamt av Bonniers med tanke på den sammanlagda mängden läsare vi som deltar har på våra bloggar.

Därefter valde vi att starta två nya Waves. En för de som vill läsa Rushdies bok. Och en för de som vill läsa Askungar. Vill någon av oss läsa bägge böckerna går det så klart bra. Nu ska vi börja läsa och någon gång efter jul är det dags för diskussioner utifrån följande frågor:

• Vad tyckte du om handlingen?
• Hur gestaltades karaktärerna? Vad tyckte du om dom?
• Vad tyckte du om språket?
• Hur berördes du av boken?
• Vill du läsa mer av samma författare?
• Andra böcker jag tänker på/drar paralleller till

En av deltagarna i bokcirkeln, Bea på pocketblogg.se, lyssnade på Kristina Ohlsson på bokmässan. Hon skriver om det här.

Bloggvärldens bloggtema den här veckan är manlighet så jag tänkte skriva om det och länka till några av de manliga bloggare som jag följer.

När jag för några år sedan började läsa bloggar då letade jag efter bloggar skrivna av män. Jag ville veta hur det var för en man att skilja sig, få barn, bli arbetslös, bli kär, ha alkoholproblem och vara en sexuellt aktiv man på ett bra sätt. Men det visade sig vara svårt. Det fanns gott om bloggar som rörde teknik, politik, skämt och sport men nästintill inga om kris, känslor och avgörande händelser. Jag hittade bara en och det var Andreas Ekströms pappablogg. (Den är uppdateras inte längre, men är fortfarande läsvärd. De bästa inläggen finns som bok nu.)

Det här fick mig att fundera. Först undrade jag i min enfald om män har mindre känslor än kvinnor. Eller mindre behov av att tala om sina problem? Kanske större förmåga att stänga av? Men det stämde inte med bilden av männen i min omgivning. Där fanns män som både uttryckte känslor och de som inte gjorde det. Snarare verkade det handla om personlighet och erfarenheter än man/kvinna-grejen.

Nu är det annorlunda. Nu finns det en hel drös bloggar skrivna av män där deras egna känslor är huvudtemat. Man kan fråga sig om det blivit mer accepterat för en man att uttrycka sina känslor offentligt. Men den diskussionen ger jag mig inte in i. Så fort jag talar om skeenden utifrån manligt/kvinnligt så får jag bara skäll av mina läsare.

Nedan ser ni några av de manliga bloggare jag följer. Jag har valt att länka till inlägg som har berört mig och där bloggaren uttrycker en tydlig känsla/känslomässig insikt:

Om att vara pappa på deltid

• Deltidspappan

Om att skilja sig

• Ensamma pappan

Om att vara pappa

• Mr Crona
• Johan Norberg
• Att vara Charlie Schulmans pappa

Om att vara pappa till ett barn med särskilda behov

• Heja Abbe

Om att leva som nykter alkoholist

• Nemo
• Marcus Birro

Om att jobba och göra fel

• Barnläkarbloggen (både män och kvinnor skriver här)

Om livet

• Niklas Hellgren
• Farsan mitt i livet

Manliga bloggare som ibland skriver privat på sin blogg

• Andreas Ekström
• Emanuel Karlsten
• Lars H Gustafsson
• Daniel Åberg
• Mats Strandberg
• Thomas Bodström

Nattens läsares tips på manliga bloggare

• Anjo
• Sören Olsson
• Who is your daddy?
• Pappa Kalle

Kära läsare, är det någon manlig bloggare med ett offentligt känsloliv som jag har missat? Fyll på i kommentarsfältet så lägger jag till i listan ovan. TACK!

Har du svårt att komma på svaret? Det är inte ovanligt.

Här är några frågor som kan hjälpa dig på traven.

• Är det socialt accepterat att dricka när man är själv?
• Är det socialt accepterat att dricka när man är ensam med barnen?
• Är det socialt accepterat att som 18-åring stå varje helg och kräkas på Stureplan?
• Är det socialt accepterat att som 40-åring att stå varje helg och kräkas på Stureplan?
• Är det socialt accepterat att köra bil när man har druckit ett glas vin? Två glas? Tre glas?
• Är det socialt accepterat att dricka till maten varje dag?
• Är det socialt accepterat att alla vuxna som firar midsommar tillsammans med barn dricker så ingen kan köra bil/båt?
• Är det socialt accepterat att dricka så man inte kan hämta tonåringen efter festen på lördagen?
• Är det socialt accepterat att fortsätta dricka fast någon i omgivningen klagat?
• Är det socialt accepterat att fortsätta dricka fast läkaren frågat om man dricker för mycket?
• Är det socialt accepterat att fortsätta dricka efter en rattfylla?
• Är det socialt accepterat att vara mer berusad än de andra vid en middagsbjudning?

Expertisens svar på frågan är:

Socialt accepterat drickande är att dricka utan att det skadar en själv eller andra.

PS. För Alex Schulman är det inte socialt accepterat att vara den mest berusad vid ett matbord. Han inser det och försöker dölja det, men lyckas inte helt…. DS.

Jag prenumerar sedan en tid på tidningen Fokus. Det kan jag varmt rekommendera. De har ett sätt att närma sig nyheter, som jag i brist på bättre uttryck, skulle beskriva som tvärtom. Förra veckan var det tex en lång artikel om hur duktiga vi i Sverige varit på att vaccinera många på kort tid. Detta i motsats till allt gnäll och ifrågasättande av Smittskyddsinsitutets arbete som i flera månader gått att läsa i tidningarna.

Den här veckan berättar man om Vellinges vägran att ta emot flyktingbarn genom att jämföra medelinkomsten mellan kommuninvånarna i Vellinge och Övertorneå, som tar emot många flyktingar. Medelinkomsten är 100 000 kronor högre i Vellinge. Denna vinkel visar utan att man behöver säga det själv hur beslutet att ta emot invandrarbarn inte handlar om pengar utom om värderingar. En självbeskrivande vinkel på en nyhet som redan knådats i media en tid.

Förutom att läsa tidningen finns det också möjlighet att följa diskussionerna på redaktionsmöten.

Så här beskriver chefredaktören Martin Ahlquist tidningens uppdrag:

- Fokus publicistiska målsättning kan beskrivas med många högtravande ord. Ett annat sätt att beskriva uppdraget är att den som har läst Fokus ska vara den som har de smartaste inläggen under lördagsmiddagen med vännerna.

När jag tänker på hur jag har älskat män och hur jag har blivit älskad då inser jag att den bästa kärleken för mig är den tillåtande kärleken. Och då menar jag den ömsesidigt tillåtande kärleken som uppstår när kärleksrelationen är nära och trygg.

För mig innebär tillåtande kärlek att man i djupet av sitt hjärta känner att den andre ska göra det som är bäst för den. Precis som man själv ska göra det som är bäst för en själv. Det innebär att det måste finnas utrymme att uttrycka besvikelse och rädsla, men att det i botten finns förståelse för att den andre måste leva sitt liv i takt med sig själv och sina behov. Jag menar absolut inte att man ska slarva med relationen, knulla runt eller bara försvinna utan att ha talat om vad man gör. Det är inte alls det. Utan jag menar att om den andre exempelvis får möjlighet att åka utomlands för att jobba då kan man känna:

- Jag kommer sakna ihjäl mig, vara rädd för att du ska träffa någon annan och känna mig ensam ibland så klart, men jag är så GLAD för din skull.

Definition av den ömsesidigt tillåtande kärleken

Möjlighet att genuint glädjas, efter känslomässig bearbetning, med den andres möjligheter och livsval trots konsekvenserna det får för en själv.

Förutsättningar för den tillåtande kärleken:

• En känsla av att stå varandra nära, intill, innanför pansaret
• Ett pågående samtal
• Att det finns tydliga spelregler som bägge följer
• Att respektera varandras personlighet och förutsättningar
• Tillåtelse att säga och känna det för stunden nödvändiga
• Att man är den viktigaste, men inte den enda, vuxna relationen för den andre
• Förmåga att uttrycka vad man vill
• Att handlingar kan förklaras och förstås i efterhand
• Att bägge var för sig har starka och väl fungerande liv

Jag har varit med om sådan här kärlek och är fast besluten om att få vara med om det igen. Jag har inte bråttom och det är tur eftersom det tar tid att hitta de här guldkornen.

I senaste avsnittet av Babel var det ett välformulerat samtal om Riksteaterns uppsättning av Lars Noréns pjäs 7:3 (1999). Pjäsen sattes upp med professionella skådespelare och interner från Kriminalvården som framförde sina egna nationalsocialistiska åsikter. En av de kriminella rymde och deltog i morden i Malexander.

Med i samtalet i Babel deltog teaterchef Linus Tunström, journalist och författare Elisabeth Åsbrink och kulturjournalist Per Svensson. Samtalet rörde sig kring frågan om detta var ett möjligt projekt eller inte. Och om de som deltog var delansvariga i morden på Malexander eller inte. Svaret är så klart inte entydigt så ni måste se samtalet själva, men det jag vill lyfta fram är två snabba repliker som bara passerade utan att någon högg tag i dem:

- Vad händer med en människa som får upprepa fem repliker med sina egna nazistiska åsikter och dessa enda repliker beskriver en själv? Blir den enda bilden av en själv?

- Hur var det att möta publikens massiva hat?

Jag tror att något händer. Jag tror att det är svårt att hantera detta inom sig själv. Det kan ha lett till övervåldet i Malexander. Det kan det.

PS. Upprinnelsen till att Babel uppmärksammar 7:3 just nu är att det är tio år sedan det hände, Uppsala Stadsteater sätter upp pjäsen 7:3 Återbesöket och Elisabeth Åsbrink har kommit ut med boken Smärtpunkten som beskriver skeendet och låter de inblandade komma till tals.

Jag har en favoritaria som jag ofta lyssnar på. Det är Angela Gherourgius Casta Diva – Norma. Nu skulle jag vilja hitta flera liknande arior så jag kan sätta samman en Spotifylista. Har du någon favoritaria? Tipsa isåfall gärna!