Mer fakta om skilsmässor

På uppdrag av tidningen Leva har barnpsykologen Malin Bergström gått igenom senaste forskningsrönen om skilsmässor:

Det är vanligt:

Vart sjunde förskolebarn och var tredje tonåring, sammanlagt nästan en halv miljon barn, har i dag föräldrar som inte bor ihop.

Växelvis boende ökar:

I mitten av 80-talet gällde det bara en procent av skilsmässobarnen mot dagens nära trettio procent. Bland lågstadiebarnen är det ännu vanligare, nästan hälften av alla sex- till nioåringar med separerade föräldrar bor växelvis.

Växelvis boende är vanligare i vissa grupper:

I de familjer som väljer växelboende är det vanligt att både mamman och pappan har jobb, hög utbildning och inte så stora konflikter.

Barn bor hellre växelvis än tappar kontakten med en förälder

Barnen tyckte att kontakten med båda föräldrarna var överordnad böket med att flytta. Och barn i norska och brittiska intervjuundersökningar säger samma sak: att ha kontakt med båda föräldrarna är viktigast.

Barn bor växelvis en bit upp i tonåren

Både norska och amerikanska undersökningar har visat att barn fortsätter att bo växelvis, åtminstone tills de kommer upp en bit i tonåren.

Barn mår dåligt när föräldrarna bråkar

En studie från Arizona fann till exempel att mycket bråk mellan föräldrarna gjorde att barnen hade svårare att komma över skilsmässan och fick sämre kontakt med sina pappor. Det fick också konsekvenser på sikt. När de var i tjugoårsåldern hade de sämre fysisk hälsa än jämnåriga som inte utsatts för lika mycket föräldrakonflikt.

Stort tack till Levas redaktionschef Sara Hammarkrantz för att du la upp artikeln så att Nattens läsare fick ta del av denna viktiga forskning!

Intervju med Nattens bloggredaktör

Idag fick jag ett mejl från en läsare som tyckte att jag ska vara mer personlig och mindre forskningsbaserad. Bloggens innehåll och personlighetsnivå är saker jag funderar över från tid till annan och jag uppskattar att min läsare förde det på tal. Jag tänkte svara på de här synpunkterna med en intervju med mig själv i rollen som bloggredaktör.

Hur kommer det sig att du bloggar?

Jag bloggar för att jag tycker det är kul och för att jag lär mig så mycket. Med åren har jag fått många återkommande läsare som jag håller av. Allra bäst är bloggen när det blir långa samtal i kommentarsfältet. Bloggen är också en minnesbank för böcker jag läst, filmer jag sett och intressanta människor och länkar. När jag dör har mina barn en pusselbit till vad jag var för person och vad jag tyckte var viktigt här i livet.

Har din blogg en speciell inriktning?

Nej, jag bloggar om det jag är intresserad av. Människor, beteenden, ledarskap, medberoende, mental utmattning, teater, film och böcker. Jag länkar också till andra bloggare som jag tycker intressanta.

Hur många besökare har du?

Just nu har jag mellan 300-500 dag.

Om du vill nå ut till flera hur skulle du göra då?

Då skulle jag vara privat och berätta om ALLT i mitt liv. Det vill jag inte. Jag är privat med några få, men inte med hela internet. Jag är också mycket mån om att skydda min omgivning. Ett annat sätt att öka antalet läsare är att ha en inriktning på bloggen. Jag har funderat över att exempelvis bli en ”Utbrändhets-blogg” eller ”Medberoende-blogg, men jag har kommit fram till att det skulle ta död på min energi att blogga. Jag är generalist och intresserad av många olika saker och då måste min blogg också vara sådan. Det vore skillnad om jag var egenföretagare/frilansare och ville använda bloggen till att värva kunder.

Finns det andra sätt att nå ut till flera läsare?

Jag kan skriva fler inlägg per dag, vara aktiv på twitter, kommentera på andras bloggar och länka till tidningsartiklar som intresserar många. Men. Det finns inget egenvärde i att ha många läsare. Jag vill hellre nå ut till läsare som är intresserade av mina ämnen och som trivs på min blogg, än till den stora massan.

Hur kommer bloggen att utvecklas framöver?

Den kommer fortsätta spegla det jag gör och är upptagen med att lista ut hur det hänger ihop. Jag läser mycket faktalitteratur och det kommer nog märkas också. Jag är intresserad av vad forskning har att säga om det jag upplever som mönster i samspelet mellan människor både privat och på arbetet.

 

Den fantastiska drogen alkohol

I en brittisk vetenskapsfilm som går igenom vad som händer med oss när vi dricker kommer man fram till att alkohol är en fantastisk drog. Den gör de flesta av oss lugna, säkra, vackra, modiga och odödliga. För att uppnå samma effekt med tabletter skulle vi behöva ta flera olika sorter. Forskning visar att ungdomar tål alkohol bättre än vuxna i stunden. Det betyder att om en ungdom kommer hem och är märkbart påverkad så har han eller hon druckit stora mängder alkohol. Kombinationen att ungdomar tål mer, men att deras hjärnor är mer känsliga för alkohol, är skrämmande. Det är inlärning och minnesfunktionen i hjärnan hos ungdomar som skadas.

Hur kommer det sig att sjuktalen sjunker?

Sedan 2003 har sjuktalen* sjunkit från 20,4 till 8 dagar (genomsnittligt antal dagar per år och försäkrad).

2001 – 19,4
2002 – 20,9
2003 – 20,4
2004 – 18,0
2005 – 15,5
2006 – 14,0
2007 – 12,3
2008 – 10,2
2009 – 8

Minskningen började under den Socialdemokratiska regeringen och fortsatte under Alliansens mandatperiod. Vad ligger bakom denna drastiska minskning? Jag har läst artiklar i dagstidningar, rapporter från ISF (Inspektionen för Socialförsäkringen) och OECD för att bilda mig en uppfattning:

Vad kan ligga bakom denna drastiska minskning?

Enligt ISF-rapporten ”Rehabiliteringskedjans effekter på sjuktalen” som jämför sjuktalen sommaren 2007 med sommaren 2008 så har människors egna förändrade beteende den största inverkan på de minskade sjuktalen. Det är alltså kännedomen om reglerna samt tidsgränsen i sig och inte Försäkringskassans arbetsmetoder som påverkar minskningen. Störst minskning finns i storstäderna. Det tror man beror på att arbetsmarknaden har mer möjligheter i en storstad och att det inte finns en kultur som accepterar att man sjukskrivning som en lösning på andra problem.  Till sist så har Rehabiliteringskedjan störst effekt på de som har något bättre hälsa och är etablerade på arbetsmarknaden. Denna effekt förväntas avta med tiden när sjukförsäkringen främst omfattar de som är allvarligt sjuka.

Personlig slutsats:

Problemet för mig när jag skriver om Sjukförsäkringen, utan att odelat delta i klagokören, är att jag kan bli anklagad för att gå Alliansens ärenden och att jag inte ser människors rätt till sjukskrivning som en ideologisk fråga. Det är en ideologisk fråga. Jag vill inte leva i ett samhälle där personer som Annica blir sjukare av att ha kontakt med Försäkringskassan. Så får det absolut inte gå till. Jag vill leva i ett samhälle där vi tar hand om de svaga. Där de sjuka har rätt att vara sjuka.

Trots detta återkommer jag till slutsatsen att en välfungerande och generös sjukförsäkring inte behöver stå i kontrast till att ställa krav på samtliga inblandade i rehabiliteringskedjan att arbeta proaktivt. Forskning visar att efter tre månaders sjukskrivning ökar risken för depressioner drastiskt. Det vore oetiskt att inte erbjuda sjukskrivna människor en LÅNGSAM återgång till arbete så tidigt i sjukskrivningen som möjligt. Regler påverkar människors beteenden. Det är bara att titta på effekten av karensdagar och datum för när sjukintyg krävs från läkare. Människor anpassar sig. Samtidigt måste det finnas en gräns för Rehabiliteringskedjans krav på den sjukskrivne. Pressar man människor för fort och för mycket så blir de sjukare. Den avvägningen är svår och det är läkaren i samråd med patienten som bäst avgör takten.

Jag anser att det är TILLÄMPNINGEN av Sjukförsäkringen som är huvudproblemet. Annica, Karibien och Katidis och många andras berättelser visar på omfattande brister i:

• hur man definierar allvarligt sjuk
• hur Försäkringskassans handläggare hanterar de allvarligt sjuka
• hur Försäkringskassan särskiljer de som är förtjänta av krav och de som mår bäst av ett snabbt beslut
• hur väl pålästa handläggarna är i enskilda ärenden
• när åtgärder såsom rehabiliteringspeng sätts in
• hur lång tid det tar innan arbetsgivaren tar sitt ansvar i rehabiliteringskedjan
• arbetsgivarnas kunskap om sin del i rehabilteringskedjan

Jag nämner inte läkarna som är en viktig del av Rehabiliteringskedjan. Det verkar som om läkarna har blivit mer restriktiva i att sjukskriva människor på heltid utan att samtidigt tala om vikten att snabbt vara tillbaka på jobbet för sin psykiska hälsas skull. De verkar sköta sin del, men jag kan ha fel.

Läsvärt:

• Svenska Dagbladets faktakoll
• Sjuktal: Ännu en trend är bruten (DN 2010-09-02)
• Myter om sjukförsäkringen sågas
• Nätverket för sjuka

* Ett sjuktal definieras så här:
Antal utbetalda dagar med sjukpenning per registrerad försäkrad i åldrarna 16-64 år exklusive försäkrade med hel sjukersättning eller aktivitetsersättning (före år 2003 hel förtidspension eller helt sjukbidrag). Sjuktalet redovisas för en tolvmånadersperiod. Alla dagar räknas som EN dag oavsett omfattningen är hel, halv osv. Dagar med sjuklön från arbetsgivare ingår inte i sjuktalet Redovisas per kön, ålder, geografi.

Kultur är bra för hälsan

– Det viktiga är att musiken är lustfylld, men hjärnan måste också utmanas. Vi vet att kulturell aktivitet och ett långt friskt liv har ett tydligt samband, det skiljer 15 år i livslängd mellan de som använder hjärnan aktivt och de som låter bli, säger Gunnar Bjursell.

Det säger Gunnar Bjursell i en artikel i tidningen Prevent. Han är forskare på Centrum för kultur och hälsa på Göteborgs Universitet och följer internationell forskning om det här området. 

Det är spännande forskning. För mig är det självklart att kultur är bra för den psykiska hälsan och därmed också den fysiska. Det jag tycker är mest lovande är dock att vi lever i ett samhälle där det finns hela institutioner som forskar på kopplingen mellan hälsa och kultur. En sådan värld känns som en bra värld att sätta barnen till världen i.

Varannan tycker ljudmiljön på jobbet är ett problem

Hörselskadades Riksförbunds (hrf) har kommit med en nya forskningsrapport Kakofonien – om störande ljud och samtalsvänliga ljudmiljöer som visar att:

• Fyra miljoner svenska har problem med samtalsstörande ljud
• Varannan har svårt att höra på café och restaurang
• Fyra av tio har svårt att höra vad kollegorna säger på jobbet
• Varannan tycker ljudmiljön på jobbet är ett problem
• Ljudet av andra människor stör mest

Under kapitlet ”Dålig ljudmiljös inverkan på vår hälsa” skriver man:

Störande ljud skadar sällan hörseln, men är ändå mycket destruktivt. Nästan varannan person (45–49 procent) får koncentrationsproblem, trötthet, irritation och svårigheter att höra som en följd av dålig ljudmiljö. Det visar hrf:s ljudmiljöundersökningar (hrf/Novus 2009). Hela 25 procent upplever att de får svårare att minnas saker och 20 procent får huvudvärk. hrf:s undersökning bekräftar därmed en rad olika forskningsstudier. En del av dessa studier visar dessutom ett oroande samband mellan störande ljud och hälsoproblem av olika slag. Det råder ingen tvekan om att störande ljud nöter på människor på ett sätt som inte är bra för vare sig kommunikation, prestation, personlig utveckling, allmänhälsa eller det egna välbefinnandet.

PS. Här hittar du en intervju med hrs ordförande Jan-Petter Strömberg i Sunt liv. DS.

Ovilja att ta till sig forskningsresultat

Jag skulle vilja resonera lite runt reaktionerna på Malin Bergströms forskningsresultat. För att göra det måste jag klargöra en sak först. Varje enskild förälder har rätt till sin egen upplevelse av om profylax fungerar eller inte. Det jag vill prata om här är hur de som arbetar professionellt med föräldrautbildning reagerar på Malin Bergströms och Ulla Waldenströms forskningsresultat.

För er som inte hängt med:

Forskningsresultaten visar att profylax inte har någon påverkan på användning av epidural eller föräldrars upplevelse av förlossning.

Här är några av de vanligaste invändningarna mot forskningsresultatet:

• Som man frågar får man svar
• Studien måste vara läkemedelsfinansierad
• Man kan bevisa vad som helst med siffror och statistik
• Det kan inte stämma. Jag vet att det fungerar.

Jag tänkte vi skulle bena i de här argumenten ett för ett:

Som man frågar får man svar:

Det finns en viktig anledning till att forskarna frågat både om en medicinsk aspekt (användning av epidural) och psykologisk aspekt (föräldrars upplevelse av förlossning). Det är att MÅLET med en föräldrautbildning är att minska användning av epidural och öka föräldrars upplevelse av förlossningen. Epidural ökar risken för instrumentella och utdragna förlossningar. Det andra, ganska självklara, målet är att öka föräldrars positiva upplevelse av förlossningen.

Studien måste vara läkemedelsfinansierad:

Den här studien undersöker om föräldrautbildning påverkar användandet av epidural. Målet med en föräldrautbildning är, som jag sagt tidigare, att minska användning av epidural som är just ett läkemedel. Det blir dessutom helt fel att anklaga just professor Ulla Waldenström för att vara läkemedelsfinansierad. Det är få personer i Sverige som har gjort så mycket för naturlig förlossning som hon. 

Man kan bevisa vad som helst med siffror och statistik.

Det här är det argument som jag tycker sämst om, för det antyder att den som uttalar den, inte har läst artikeln eller forskningsrapporten. Det finns förstås forskning som är dåligt genomförd, men den publiceras sällan i så välrenomerade tidskrifter som BJOG och den kommer oftast inte från Karolinska Institutet. Det finns en mängd kontrollfunktioner inbyggda på vägen från att starta ett forskningsprojekt till att få en artikel av resultatet publicerad som förhindrar felaktigheter. Och det krävs en gedigen meritlista för att få pengar till ett så här stort forskningsprojekt. Den meritlistan har Ulla Waldenström.

Det kan inte stämma. Jag vet att det fungerar.

Det här är det argument som jag har mest förståelse för. I alla fall till en början. Detta är ett känslomässigt argument som grundar sig i att något man jobbat med i flera år och trott på visar sig inte ha effekt. Det är jobbigt att ställa om sig, men den enda rätta inställningen i längden är att säga så här:

- Oj, det här var jobbigt. Men nu måste vi ställa om oss. Hur gör vi för att skapa den allra bästa föräldrautbildningen för föräldrar? Vad ska ingå? Vad har bevisad effekt?

Det är också den enda inställningen som är ekonomiskt och etiskt försvarbar. Profylax har använts i ett stort antal länder i över 50 år. Deltagandet i Sverige ligger runt 80-90%. Ingen forskning eller validering av effekt har tidigare skett. Det finns ingen annan väg att gå än att ta fram en utbildning som bevisat uppnår målen.

Här hittar du mediabevakningen av forskningsresultaten: Dagens Medicin, Allt om barn, Netdoktorn, DN. Aftonbladet. Rapport 28/5 Tid: Gå till 8:10

Karolinska institutets pressrelease

Saknar du argument när dina tonåringar röker?

Vid första anblicken kan rökning i tonåren framstå som mer ofarligt än alkohol och droger. Men om man tittar på vad forskningen visar så ser man att rökning är inkörsporten till alkohol och drogkonsumtion samt ökar risken för depression, panikattacker och ångest. 

För er som gillar siffror ser det ut så här:

• Tonåringar som röker har nio gånger så stor risk för alkoholmissbruk/beroende än de som inte röker
• Tonåringar som röker har 13 gånger så stor risk för narkotikamissbruk/beroende än de som inte röker
• Tonåringar som röker har dubbelt så stor risk att drabbas av depression

Här hittar du hela rapporten på engelska.

Smart är en organisation för ungdomar som tar ställning mot rökning, droger och alkohol. De har ett avtal som skolor kan använda för att hjälpa ungdomar att ta ställning. 30 000 ungdomar har redan skrivit på.

Kropp och hjärna i otakt?

Män verkar veta vad de vill ha. Men kvinnor tycks inte vara helt överens med sina kroppar om vad de tänder på.