Nattens bibliotek

Galapremiär – Tusen gånger starkare

Posted in Barn/tonåringar, Film/TV by Siri Wikander on 19 september 2010

Idag har det varit Galapremiär av filmen Tusen gånger starkare. Filmen bygger på Christina Herrströms bok med samma namn och filmatiseringen är gjord av Peter Schildt (Glappet och Ebba/Didrik). I korthet handlar filmen om en klass som går i nian där killarna tar mycket plats på tjejernas bekostnad. En dag kommer en ny tjej till klassen som heter Saga. Hon uppmuntrar tjejerna att säga ifrån och snart har lärarna svårt att hålla ordning i klassen.

Nu tillbaka till Galapremiären.

Hela skolklassen med skådespelarna kom inrullande i Citroen-bilar och samlades utanför biograf Saga på Kungsgatan. Det var röda mattan och blixtrande fotografer. Peter Schildt var lång och lugn. Ungdomar såg äldre ut än på filmaffischen. Vi välkomnades in i salongen och sedan var det filmtajm.

Filmen var riktigt bra. Den var snabbt klippt och rolig. Trots att större delen spelades in i skolmiljö kändes den varierad. Christina har skapat många spännande karaktärer. Julia, Judith, Hjalmar och Happy som spelar huvudrollerna var alla strålande. Julia har en särskild karisma och Judiths berättarröst är varm och inbjudande. Hjalmar och Happy framkallade många skratt och igenkännande nickar. Jag tycker om att det var många närbilder. Det gjorde att man snabbare lärde känna karaktärerna. Selma är en av mina favoriter bland birollerna. Mattanten som bjuder på pyttipanna om och om igen likaså. Jacob Ericksson som spelar klassläraren avslöjar vuxnas tillkortakommanden med tydlig ansiktsmimik. Han var välklädd i sin blå och kraglösa skjorta. Att klä Julia i snickarbyxor var perfekt. Gympalärarens dansnummer var underbart. Publiken verkade också nöjd. Skrattade och applåderade.

Fina regissören Peter Schildt som med varm hand lett hela teamet genom dessa två år av förberedelse, inspelning och klippning tackade alla på slutet. Sedan mindes han plötsligt ett mejl som han fått från en medverkande. Han läste upp det. Det var från Saga i Kenya som  skickade varma hälsningar till alla. Saga Reng (som spelas av Julia i filmen) har också fått en egen facebook-sida och email-adress: saga.reng@hotmail.com. Hör gärna av till henne när ni sett filmen!

Filmmusik med klipp ur filmen hittar ni på youtube.

Jag önskar hela teamet och filmen lycka till nu när den ska möta publiken med start på fredag 24 september!

Här skrivs det och talas om Tusen gånger starkare (jag fyller på vartefter fram till premiären på fredag):

Media:

Bloggar:

Här har jag tidigare skrivit om Tusen gånger starkare:

Kliniken av Lars Norén

Posted in Teater by Siri Wikander on 23 maj 2010

Häromdagen var jag på Viktor Rydbergs gymnasium och såg Kliniken (facebookgrupp). Det var avgångselevernas examensföreställning som var uppsatt och regisserad av eleverna själva. Så här marknadsfördes pjäsen innan uppsättningen:

Har du drömt om att besöka en avdelning för mentalsjuka? Vill du också se hur en riktigt sjuk människa ser ut på nära håll så att du sedan kan jämföra med dig själv och andas ut åt era olikheter? Då är Kliniken någonting för dig. Vi har nämligen öppna besökstider från den 19:e till den 21:a maj. Vill du göra ett besök? Se till att skriva upp dig på listan så kommer vår medarbetare Thomas att ta hand om dig.

Jag erkänner, fast min son spelade Markus, att jag gick dit med visst motstånd. Solen lyste och jag vill inte stänga in mig i ett varmt rum med Lars Noréns föreställningar om mentalsjukhus, men ack så fel jag hade. Pjäsen var strålande och rolig! Det finns något med psykiskt sjuka som jag verkligen uppskattar. De sociala hövligheterna skalas av och fram stiger en knivskarp analytisk förmåga över sin egen situation och alla andras tillkortakommanden.

Kliniken är en spännande pjäs eftersom den rymmer karaktärer vi alla känner igen från dagliga livet. Den lakoniskt undvikande (Thomas), den sexuellt fixerade och mammalängtande (Rosanna), den tungmodige (Sofia), den lättsamma hobbyterapeuten (Maud), den klagande (Anne-Marie), den äppelkindade överaktiva (Erika), den tänkande handlingslösa (Martin) och den känsligt intelligenta (Markus).

Bästa scenerna:

Bästa scenerna var när Rosanna låg med körkortsboken över ansiktet och med händerna härmade samtalet mellan Martin och Maud. Och när Markus reagerade på Rosannas intåg med scenen med att gå snabbare. Och när Maud berättade om sitt liv och reagerade på Sofias försök att elda upp sitt fläsk på underarmen med orden:

- Nähä, sådant gör vi inte här. Du är ju sjuk!

Det är en spontan reaktion på ett skadligt beteende som få självskadare och anorektiker får från sina medmänniskor. Uppfriskande!

Några insikter som jag själv gjorde under pjäsens gång:

Jag hade inte förstått att sexuell fixering kan vara ett tydligt tecken på traumatisering. Ett försök att bearbeta vad man blivit utsatt för. Jag hade inte heller sett hur de tysta männsikorna har tydliga kroppsliga uttryck för känslor. Jag tänker på scenen när Rosanna med all sin aggressivitet kommer in på avdelningen och får Markus att gå snabbare och snabbare runt bordet. Markus visar vad alla känner inför Rosanna. Jag kan också avundas Mauds förmåga att acceptera sin situation och kunna fly in i ett meningslöst TV-program och dessutom fnittra hysteriskt.

En varm applåd till regissören:

En stor eloge till Varja Berg som satt upp pjäsen och som vågade ta den hela vägen och bjuda in publiken rakt in i intimiteten. Och som uppmuntrat skådespelarna att visa sin nakenhet och sin skörhet. Jag ser framemot att få se fler pjäser uppsatta av dig!

Färdighetsprov till gymnasievalet teater

Posted in Barn/tonåringar by Siri Wikander on 01 april 2009

Under den senaste månaden har de niondeklassare som vill söka in till teaterlinjerna på Södra Latin och Viktor Rydberg gjort färdighetsprov. Det går till så att man läser en monolog för en jury på 3-4 teaterlärare på den kommande skolan. Varje skola har sitt eget färdighetsprov. Efter att ha framfört sin monolog får man svara på frågor om hur mycket man sysslat med teater och varför man vill gå på just deras skola. I början av april, dvs idag, får man reda på sin poäng, som kan vara mellan 0-20 poäng. Dessa poäng läggs ovanpå de ordinarie skolbetygen vid ansökan till gymnasiet. Högt poäng ger högre chans att komma in.

Min son har gjort det här provet. Han läste en monolog av Nikolaj Jevreinov som heter ”Det allra viktigaste”. Han gick in och satte sig med knytna händer och med blicken i golvet.

Jag tycker….att mina år försvinner…ingen tycker om mig, utom mamma…men jag vet ju…att det finns andra smekningar

Ler.

….inte en mors smekningar…heta smekningar…det går runt i huvudet på mig när jag tänker på dem, och hjärtat slår så hårt att det gör ont…

Gör en gest åt hjärtat. Släpper leendet.

Det kan hända att jag aldrig gifter mig…

Tittar upp. Ser på hela juryn, som en helhet, några centimeter ovanför deras huvuden.

Men…Herre Gud, ska jag verkligen dö utan att ha fått känns kärlek, jag vågar nästan inte drömma om det!

Ställer sig upp. Fortsätter att titta en bit ovanför juryn.

Jag är ful och eländig, jag kan bara gråta när jag ser mig själv i spegeln…

Tittar ned.

..men jag fattar inte varför jag inte ska ha nån glädje…inte ens de enklaste lilla glädjen i hela världen…

Aldrig har så många sökt som i år. Och aldrig har så få 20-poängare delats ut.

Och gissa vad. Min son fick en av dem. Och hans flickvän den andra.

På bägge skolorna.

Oberoende av varandra.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 52 andra följare