Ska Charlie bli ”kvinnlig läkare” när hon blir stor?

Två välformulerade bloggare är i luven på varandra. Det hela börjar med att Dumburk kommenterar på twitter att Alex Schulman skrivit ”kvinnlig läkare” istället för ”läkare” när han beskrev besöket på BVC med sin dotter Charlie. 

Schulman gör inte en pudel utan börjar argumentera. Han vet bättre än så, men Schulman är inte Schulman om han inte säger emot. Det är en varumärkesfråga. Det vet Dumburk och skriver ett lagom nyanserat svar utan ilska. Debatten är igång och i kommentarsfältet går drevet på feministerna.

Möjligen, och i så fall sorgligt nog, vinner Schulman folkets röster. Men alla som har läst genus vet att man redan på grundkursen lär sig om språkets betydelse. Se t ex boken Det ordnar sig av forskarna Anna Wahl på Handelshögskolan. Fenomenet med Män som är ”Läkare” och kvinnor som är ”Kvinnliga läkare” uppmärksammades specifikt av forskaren Kristina Erikssons redan 2003. 

Jag håller med Dumburk för har man, som Schulman 250 000 läsare, då spelar det roll om man skriver ”läkare” eller ”kvinnlig läkare”. Och har man en dotter så spelar det ännu större roll hur man som pappa talar om kvinnors yrkesutövande.

Se bara följande situation framför er. Charlie kommer hem stolt och glad över att hon kommit in på läkarlinjen. Schulman funderar lite om det finns kvinnliga läkare men inser att det måste det ju göra. Sedan skiner han upp och tittar på Charlie och svarar.

– Vad kul att du ska bli läkare! Va, tänk en kvinnlig läkare! 

Tror ni hon känner sig kapabel att bli en bra läkare då? Nej, just det minimerad direkt! Sluta sätta kön framför yrken!

Gränsdragning för läkare

Som läkare får man många frågor om olika hälsotillstånd och önskemål om att skriva ut medicin. Det gäller för läkaren att bestämma sig för om man ska skriva ut medicin till familj och vänner eller inte.

Läkare gör olika med detta. Själv är jag av den bestämda åsikten att de ska låta bli. Det finns två anledningar till det.

Minskade chanser att upptäcka bakomliggande orsaker.

En duktig läkare frågar om flera olika saker vid ett läkarbesök såsom alkoholvanor, impotens, sömnsvårigheter, inkontinens m.m.. Saker som aldrig skulle komma fram och ut i ljuset om vi alla bara behandlas av våra läkarkompisar. En tjänst kan alltså vara en björntjänst.

Det kan gå fel.

Det är härligt att få hjälpa och känna sig behövd. Det är mindre härligt när något går fel. Rådgivning och föreskrivning av mediciner, som sker utanför den vanliga sjukhusmiljön, ökar risken för en oprofessionell anamnes (frågar för att fastställa diagnos). Risken för att göra fel ökar och eftersom det är människoliv vi pratar om ska man avstå.

Vad tycker du? Brukar du skriva ut medicin till dina kompisar? Hur resonerar du? Har du läkarkompisar som skriver ut medicin till dig? Har du tänkt på vad som skulle hända om det gick fel?