Varje relation är unik

Brukar du förutsätta dig att inte upprepa fel du gjort i tidigare kärleksrelationer? Då är du inte ensam. Problemet är bara att varje relation är unik. Det som är lätt med en partner, är svårt med en annan. Personligheterna gifter sig helt enkelt olika med olika personer.

Så hur ska man då göra?

Jag tror på att tänka efter hur det kändes den första tiden tillsammans. Vad var det du tvekade inför, undrade över, kände inombords, men kanske inte sa högt, under de första veckorna tillsammans? Vilka mönster föll ni snabbt in? Där har du svaret på det du och din partner behöver prata högt om i just den här relationen.

Hur är det att leva med en alkoholist?

Igår satt jag och tjuvlyssnade på ett par som satt och pratade vid utsikten på Monteliusvägen. De verkade nykära och hade ett lära-känna varandra prat. Det första jag hörde var att kvinnan frågade mannen hur det hade varit att leva med en alkoholist. Han svarade så här:

- Det är som att leva med någon som hela tiden har en annan agenda än vad man själv har, fast man inte har en aning om det.

Kvinnan såg frågande ut och mannen fortsatte.

- Jo, till exempel hade min x-hustru kunnat föreslå en kvällspromenad hit för att få chans att dricka. Hon skulle packa en korg med vin och glas. Det hela skulle kännas mysigt och trevlig. Hon skulle fylla på glasen och vi skulle skratta. Jag skulle tro att det var för att hon ville vara med mig och för att se på solnedgången, men hon skulle göra det för att få dricka.

- Men hur kunde du veta det?

- Först förstod jag inte, men efter ett tag blev det så ofta att det bara var att inse att hon ville umgås med flaskan och jag ville umgås med henne.

- Sa du inte till henne?

- Jo, men hon nekade och sa att jag överdrev. När jag stod på mig sa hon att jag var tråkig och hade en konstig syn på alkohol.

- Men himmel, blev du inte arg? frågade kvinnan.

- Nej, jag visste inte vad jag skulle tro faktiskt. Men efter ett tag kom jag fram till att om jag stannar i relationen så skulle jag bli som hon. Jag var tvungen att lämna henne för att rädda mig själv.

- Har hon slutat dricka nu?

- Nej, jag hoppades att hon skulle göra det. Att hon skulle älska mig, eller iallafall barnen så mycket att hon skulle lägga av, men det gjorde hon inte. Hon säger att hon har det under kontroll nu, men det tror jag inte på.

Medberoende – ett hinder för en ny relation?

Jag har flera gånger skrivit om alkoholmissbruk och medberoende här på bloggen. Idag tänkte jag skriva om hur det kan vara att gå in i en ny relation efter att man separerat från en alkoholist/narkoman.

Vad är medberoende?

Det är de anhöriga till en alkoholist/narkoman som drabbas av medberoende. Medberoende uppstår i samma smygande takt som alkoholismen uppstår hos alkoholisten/narkomanen. Förloppet har mycket tydliga faser. Medberoende innebär att man först döljer, skojar bort, tystar ner och till slut aktivt hjälper den missbrukande personen. Man gör och accepterar saker man aldrig skulle göra om man inte varit medberoende. Istället för att ge den som dricker tydliga konsekvenser av sitt drickande så blir man en mästare på bortförklaringar. Den ena värre än den andre.

Behandling

Behandling av medberoende går genom ökad kunskap om alkoholism och medberoende. Den medberoende behöver bli emotsagd och få ompröva sanningar den levt med i många år. Det sker genom att man blir kärleksfullt emotsagd. Sakta men säkert får den medberoende tillbaka sin verklighetsuppfattning. När man väl inser vidden av medberoendet så vill man aldrig mer hamna i samma situation. Man vill aldrig mer säga ja, fast det skulle varit ett nej. Rädslan för att bli medberoende igen kan likställas med rädslan för att dö. Man har utsatt sig själv för ett övergrepp som nästan gjorde en tokig och det vill man aldrig vara med om igen. Man vill inte utsätta sig själv och sina anhöriga för fara igen.

Ny relation

Med detta i bagaget ska den medberoende nu ge sig in i en ny relation. Då blir han/hon rädd. Rädd att välja en alkoholist igen. Rädd att bli en annan än den han/hon är. Rädd att komma för nära. Och ändå måste den medberoende våga om han/hon vill ha en kärleksrelation igen. Det är nu den stora utmaningen kommer och det finns inga universalråd.

Men några saker kan vara bra att tänka på:

• Har man accepterat att man varit medberoende, och aktivt jobbat med sitt beteende, är risken liten att man gör om samma sak igen
• Rädsla är inte alltid befogad. Det finns bra personer. Det finns personer som inte dricker på ett dåligt sätt. Det går att lita på sina medmänniskor
• Prata om rädslan. Ta ut den i friska luften. Spöken trivs inte i solljus
• Be den nya partner om hjälp. Beskriv vilka situationer/beteenden som väcker rädsla. (Middagar borta/hemma/restaurang. Sex i onyktert tillstånd. Alkohol med barn i närheten. Positivt prat/skämt om alkohol. Brist på kontakt.)
• Tillit växer långsamt. Man kan komma överens om avhållsamhet till en början och sedan sakta släppa på
• Avhållsamhet är alltid ett alternativ även på sikt. (Kan behöva påpekas i en alkoholpositiv värld)
• Det en medberoende inte vill vara med om är en identitetsförskjutning hos den som dricker. Alkohol påverkar olika. En del blir en annan person fort. Andra inte. Stäm av och ta det lugnt. (Marcus Birro har beskrivit detta mycket bra.)
• Läs på om medberoende. Båda två! Bästa boken tycker jag är: Bli fri från ditt medberoende av Melody Beattie

Avslutningsvis vill jag svara på frågan i rubriken. Är medberoende ett hinder för en ny relation? Ja, det kan vara det, men det behöver inte vara det. Medberoende går att bli fri ifrån. Det tar tid, men med en stor portion mod samt kunskap och beslutsamhet så går det.

PS. Miss Understood skriver bra om medberoende och nya relationer. DS.

Relationer som fyller ett tomrum

Jag tror att relationer som tar avstamp i att någon av parterna har ett tomrum inombords kommer att få problem. När jag säger tomrum menar jag:

• Rädsla för att vara ensam
• Rädsla för vad som händer efter en skilsmässa
• Längtan efter ett sammanhang man inte själv kan ordna
• Längtan efter barn man aldrig skaffade
• Längtan efter en familj man inte har själv
• Oförmåga att klara vardagliga sysslor på egen hand

Jag tror helt enkelt att en kärleksrelation fungerar bäst när bägge två var för sig är nöjda med sina egna liv innan de träffas.

Öppna och stängda relationer

Jag har pratat förut om att jag vill ha en relation som är öppen och tillåtande. Där man har var sin egen ruta och sedan en stark gemensam ruta. Jag vill inte ha en relation där jag i varje ögonblick måste söka min partners tillåtelse och samtycke. Jag vill stå som en egen person och samtidigt på djupet tillhöra någon.

Skillnaden mellan dessa olika typer av relationer kan man betrakta på föräldramöten. Där de i ”stängda” relationer ofta talar i vi-form:

- Vi tycker att… I vår värld är det så att… Vår upplevelse är…Vår son är…

Sedan tittar paret på varandra för att få bekräftelse och nickar i djupaste samförstånd.

De som lever i ”öppna” relationer, talar ett annat språk.

- Jag tycker att… Min upplevelse är att ….Min dotter….

Sedan tittar han eller hon runt på alla i församlingen för att söka samförstånd.

Förstår ni skillnaden? Jag förstår de psykologiska mekanismerna som leder till ”stängda” relationer, och jag har själv levt i en sådan, men jag tycker inte om det. Det är osympatiskt och försvårar samarbete. Och framstår i ärlighetens namn lite dumt och osjälvständigt.

Känner ni igen det här? Har ni erfarenhet av stängda eller öppna relationer?

Det är närheten vi förhandlar bort

Om man hårdrar det kan man säga att en god relation rymmer närhet och en dålig relation saknar närhet. När vi, av olika känslomässiga och rationella skäl, väljer att inleda eller stanna i en relation som inte ger oss det vi behöver, då är det möjligheten till närhet vi förhandlar bort.

Närhet är känslan av att stå intill varandra. Att få stöd och ge stöd i samma andetag. Utrymme att känna, säga och fråga i ett ständigt pågående samtal som kalibrerar in närheten.

En relation utan närhet är en halv relation.

Process

Efter några år med ”hårda” beslut som att byta jobb, flytta, skilja sig tycker jag nu mina 40+ kompisar allt oftare talar om vikten av process. Att låta saker och ting ha sin gång och inte försöka gripa in och styra och ställa så mycket. I botten handlar det nog om att de flesta nu lever de liv de vill leva och att de stora förändringarna tagit mycket tid och kraft från det man egentligen vill vara upptagen med.

Att njuta av livet.

Prag

För några dagar sedan såg jag en film som heter Prag med Mads Mikkelsen och Stine Stengade. Filmen handlar om ett gift par som reser till Prag för att mannens pappa har dött. Väl där konfronterar mannen sin fru med att ha träffat en annan. Veckan blir en kompression av hela deras äktenskap. De råder ingen tvekan om att de älskar varandra, men frågan är om de ska fortsätta leva tillsammans.

Det jag blir mest berörd av är att mannen vill visa känslor, men inte kan det. Om han kunde det så skulle kvinnan inte lämna honom och ändå vågar han inte. Rädslan att gå sönder är större än den djupa och innerliga kärlek han känner till sin fru. På den knivseggen balanserar hela filmen.

Det är befriande när uppriktigheten ökar mellan mannen och kvinnan. Smärtsamt men befriande. Energi frigörs till att mötas och utvecklas. Kanske skulle vi alla må bra av att öka uppriktigheten? Gå utanför komfortzonen och säga rakt ut vad vi känner?

PS. Undskyld är ett vackert ord! DS.

PS2. Tack Mette för tipset! DS2.

En relation tar tid

Bloggvärldsbloggen har tema livspusslet den här veckan. Många bra texter har kommit in. En sak som alla verkar rörande överens om är att det är svårare att hinna med allt som ska göras när man är ensamstående. Det håller jag bara delvis med om. Det är givetvis sant om man har småbarn på heltid. Det är en bragd i sig! Ingen tvekan om det!

Men om man har barn på halvtid då innebär en kärleksrelation inte enbart tidsvinster. En kärleksrelation tar tid. Förhoppningsvis inte ofrivillig sådan, men den tar tid. Som par umgås man, går ut och äter, träffar varandras vänner, deltar i varandras fritidsintressen osv. Tid som man annars kan vara själv, med sina egna vänner, med barnen, shoppa och läsa.

Vad jag ville säga var att en kärleksrelation inte ger en tidsvinst. Däremot kan den ge en känsla av att slippa klara av allt själv. Men det är en annan sak. En efterlängtad sak.

Kontrollfrågor vid val av kärlekspartner

Inte kompatibelt.

1. Röker du? (Ok, du hittar ut, va?)

2. Vad är viktigast i ditt liv? (Jobbet, men vad kul för dig! Men inte för mig…)

3. Om jag börjar gråta vad gör du då? (Drar ett skämt? Börjar prata om något annat? Föreslår en lösning på problemet innan första tåren runnit ner för kinden? Vet du, det här kommer inte att gå!)

4. Om vi ska ut och resa. Vill du planera eller ta det som det kommer? (Ok, du gillar när det är uppstyrt. Ett excel-ark med hålltider? Men om du får lust att göra något annat som inte står på excelarket? Eller ingenting? Bara ta det lugnt? Ok, vila kan man göra i graven. Vet du, jag tror inte vi är kompatibla.)

5. Har du hört talas om klitorisstimulering? (Inte? men du, jag hoppas du får ett bra (sex)liv…med någon annan. Dörren är därborta!)

6. Har någon klagat på att du dricker för mycket och du har tyckt att de var gnälliga och fortsatt dricka precis som förut? (Ok, vill du ha en lista över AA möten i stan? Hör av dig när du varit nykter i 10 år!)

7. Vilken är din favoritfilm? (Jaha, du vill bara se amerikanska komedier och Jim Carrey är din favoritskådespelare? Hur kommer det sig? Du gillar inte när människor gråter? Du, hör av dig när du haft en kris och tagit dig igenom den med hjälp av terapi.)

Halv kompatibelt.

8. Står du upp och kissar? (Ok, då sköter du städningen, eller hur?)

9. Vad röstar du på? (Ok moderaterna, kan vi komma överens om att INTE prata politik?)

10. Hur skulle du beskriva din mamma? (En bitch? Ok, är vi överens om att jag inte måste umgås med henne? Aldrig någonsin?)

Helt kompatibelt.

11. Sitter du ner och kissar? (Bra, då kan vi dela på städningen)

12. Läser du? (Jaha, du har alltid flera böcker på gång. Och en pocketbok i fickan när du ska åka tunnelbana? Härligt! Vilken hylla vill du ha i min bokhylla? 2:a? Då rensar jag direkt.)

13. Vad är viktigast i ditt liv? (Barnen? Vad sa du? Att du gick upp extra tidigt imorse och stekte pannkakor till deras matsäck? Men du, vilken dag ville du flytta in sa du?)

14. När njuter du som mest? (Av att fika, ta en lång promenad, ligga kvar i sängen en hel söndag, läsa en riktigt bra krönika, kramas och hitta nya små sätt att njuta i vardagen? Vet du, du är så välkommen in i mitt liv!)

15. Skulle du beskriva dig som en person som vill komma nära? Eller ha ett visst avstånd? (Ok, du vill hålla tät kontakt. Berätta allt. Fråga om allt. Ses mycket. Toppen! Vill du ha höger eller vänster sida av dubbelsängen?)

Vad säger ni därute? Glömde jag och fråga om något? Kom igen nu! Jag kan åtminstone komma på två områden till som är viktiga att fråga om….