Alla killar fick F och alla tjejer fick C i Hemkunskap – cementerar skolan könsroller?

I en skola i Stockholm fick en sjätteklassare sina första betyg i Hemkunskap vid höstterminens slut. Ryktet bland eleverna säger att alla killar utom en fick F. Och alla tjejer utom en fick C.

Lektionerna är upplagda på samma sätt varje gång. Eleverna får på egen hand gruppera sig två och två vid en spis med tillhörande arbetsplats. Läraren har en genomgång vad som ska göras och sedan sätter eleverna igång. Halvvägs gör läraren ytterligare en genomgång. Lektionen avslutas med att alla äter tillsammans och tar hand disken.

Eleverna beskriver hur killarna inte kan koncentrera sig, springer omkring, inte kan vänta på att saker ska bli lediga och att de allt som oftast smiter från disken. Det läraren bedömer, säger eleverna, är inte resultatet av matlagningen utan hur man lägger upp jobbet, hur man samarbetar och hur man tar ansvar.

I mina öron låter det som att det som bedöms är mognad och förmåga att koncentrera sig. Att laga god mat är knappast någon könsbunden kompetens. Det är ett väl känt faktum att killar mognar senare. Jag tror att det finns möjlighet att lägga upp undervisningen på ett annat sätt. Man kanske inte ska hålla strikt på klasser med exakt samma ålder. Utan mer göra åldersindelning efter förmåga att koncentrera sig. Det kräver förstås en flexibilitet som skolan inte är van vid. Om det krävs mer resurser är svårt att svara på. Andra lösningar skulle kunna vara att bedriva mer undervisning utomhus i form av temadagar. Det kräver dock att skolan utrustar sig som en I Ur och skur skola. Ett tredje alternativ skulle kunna vara att man förlägger Hemkunskapsundervisningen till skolköket. Tre elever arbetar i skolköket under en hel dag per termin.

Detta måste i vilket fall lösas eftersom nuvarande upplägg cementerar könsrollerna. Flickor tar ansvar. Killar stojar och smiter. Och de könsrollerna är alla så redigt trötta på nu så skolan måste agera för att bryta.

 

Inga ordningsbetyg råder på elever som har gett upp och har tråkigt

Skolan ger oss utbildning men tar ifrån oss kreativiteten

I fredags besökte Ken Robinson TV-programmet Skavlan och pratade om skola och kreativitet (SVT Play 26:15). Nedan hittar du en helt suverän video där Ken Robinson ytterligare utvecklar sitt resonemang. Den förtydligar problemen med dagens skola och förklarar varför så många elever blir skoltrötta. Det är fantastiskt att Robinson förklarar vad som behöver göras, men det är sorgligt att så många elever behöver genomlida skolan medan vi vuxna ordnar en skola som fungerar.

Skolan har ansvar för barnet i skolan och kan göra en stor insats

Idag har jag pratat med en mamma som har sina barn på en skola som inte fungerar. Hon bor i ett område med barn med stora behov. Barn vars föräldrar till exempel är ensamstående, sitter i fängelse eller är sjuka.

Innan mamman berättar om skolan berättar hon om ett dagis i området som är ”världens bästa dagis” och som har vunnit pris. Där finns en föreståndare som menar att dagiset har ett stort ansvar för barnens välmående. Förskolan är öppen för alla inklusive de föräldrar som endast har några dagars permission från fängelset. När är ett barn mår dåligt kontaktar föreståndaren Socialtjänsten och bjuder in till samtal för att se hur barnet och familjen kan få stöd. ”Världens bästa dagis” har flest anmälningar till Socialtjänsten, men lägst omsättning på barn. Personalens förhållningssätt till föräldrarna är inkluderande, tydligt och kärleksfullt. Dagispersonalen pratar inte skit om föräldrar som inte fungerar eller om barn som är jobbiga och utåtagerande. De inser att de har en uppgift att fylla i de här barnens liv och de tar det ansvaret som kommer med den uppgiften.

När mamman fortsätter att berätta om skolan i området beskriver hon en helt annan syn på barn. Hon beskriver hur ansvaret för barnen och deras problem skjuts över på föräldrarna. När något händer blir det ett samtal hem oavsett om det skett på skoltid eller inte. Allt är föräldrarnas ansvar. Pojkar är utåtagerande och ett känt problem som man måste leva med, inte hitta arbetssätt att inkludera. Lärarna pratar skit om både barn och föräldrar i lärarrummet och på skolgården. Tonen går igen på föräldramöten och utvecklingssamtal. Rektorn och studierektorn är att av den bestämda åsikten att huvudansvaret för barnets välmående ligger på föräldrarna och det smittar av sig på personalen. Skolan avsäger sig chansen att hjälpa barnen som mår dåligt. De skyller och skjuter över ansvaret på föräldrarna. När resursstarka föräldrar har påtalat detta säger skolledningen att skolan inte har resurser att hjälpa och att föräldrarna har huvudansvaret.

Jag saknar ord för hur illa jag tycker om denna syn på ansvar för barns välmående.

Problemet här är att föräldrarna inte klarar av sin uppgift fullt ut. De klarar föräldrauppgiften om de får stöd. En tydlig resurs i barns liv är skolan. Även om skolan saknar resurser, så kan man alltid ha en syn på barn som gör att man skapar den bästa möjliga situation som går i skolan. Att ringa hem och skälla på föräldrar som redan går på knäna leder absolut ingenstans. Jag förstår INTE att lärare blir frustrerade över att tid går från undervisning till att stötta barn. Barns behov är tydliga och enkla att tillfredställa. Bara genom att utstråla att man tar ansvaret och inte skjuter tillbaka det på föräldrar som inte fungerar så har man vunnit barnets respekt och då får man tid till undervisning.

När man stöttar barn så kommer man också få en skolsituation som fungerar.

 

Hämnden och skolans ansvar

Hämnden av Susanne Bier är en film som står för sig själv och inte behöver kommenteras. Så jag gör inte det. Utan jag lyfter fram en liten detalj. Det finns en scen när de skilda föräldrarna till en 13-årig pojke, Elias, träffar lärarna för ett utvecklingssamtal. Vi tittare vet att pojken är utsatt för våldsam mobbning av en äldre pojke. Lärarna är dock inne på ett helt annat spår:

- Ärligt talat är det inte så lätt för Elias heller. Med dig Anton (pappan) som reser så mycket. Om det sen också är en massa problem emellan er så….

Mamman blir förbannad och reser sig och skriker att pojken visst är mobbad och att de inte har en aning om vad som pågår i deras familj.

Det lärarna gör är att skjuta över ansvaret från skolan till hemmet. Lärarna tror sig se ett samband mellan problem i hemmet och ett barn som är utåtagerande. De skjuter över ansvaret på föräldrarna för att de känner sig maktlösa. Istället känner föräldrarna sig maktlösa. För vad kan föräldrarna göra hemma? Om barnet mår dåligt i skolan? När de är på jobbet?

Jag blev förvånad över att detta är ett så vanligt förekommande problem att det tas upp i en film. Jag är av den bestämda åsikten att problem som uppstår i skolan ska lösas i skolan. Föräldrar ska informeras och ska hjälpa till, men huvudansvaret för hur barnet har det i skolan ligger på skolan.

Kära Jan Björklund!

Kära Jan Björklund,

Du får saker gjort! Du är en handlingskraftig man! Det finns en sak som skapar stora problem i flera familjers liv och som jag tror många skulle vilja få åtgärdat.

Våra skolbarn har 14 veckors ledighet och vi föräldrar bara 5!

Kan du använda din handlingskraft till att lösa denna omöjliga ekvation? Skolbarn har i genomsnitt tio veckors sommarlov, en veckas höstlov, två veckors jullov, en veckas sport- och en veckas påsklov plus ett antal studiedagar. Det vanligaste är att vuxna har fem veckors semester. Är man tjänsteman kanske man har sex veckor. Detta ger åtta-nio veckor att pyssla ihop på annat sätt. Även om föräldrarna lägger alla sina semesterveckor omlott, så räcker inte veckorna till.

Det långa sommarlovet är en kvarleva från den tiden då endast en förälder behövde arbeta för att försörja familjen.

De verkligt stora problemen börjar när barnen kommer upp i tredje/fjärde klass. Då får de inte längre vara på fritids, men är för små för att vara hemma själva. Läger och utrustning kostar stora pengar och det kan vara svårt att få plats. Dessutom kräver det ofta bil för att ta sig fram och tillbaka. Sedan kommer tonårstiden som kräver närvaro hemma för att få upp barnen och förhindra att dator och TV står på 24/7 och att kosthållningen varieras från chips, godis och läsk.  För att inte tala om nattvak som gör oss föräldrar hålögda på jobbet på dagarna. För de som är två föräldrar och har mor- och farföräldrar i livet finns det kanske hjälp att få, eller ekonomisk styrka att betala för den, men för ensamstående föräldrar är det betydligt tuffare.

Jag föreslår att du inför tre terminer istället för två.

Detta kan utformas på många olika sätt men exempelvis skulle man kunna ha tre terminer april-juni, augusti-oktober och december-februari. Ledigheterna skulle ligga under mars, juli och november månad. Förslagsvis två veckor i mars och november och fem veckor i juli. Totalt nio veckors ledighet. Utöver det skulle man kunna ha några få lediga dagar för de allra största religiösa högtiderna (inte bara de protestantiska). Kanske kunde detta också kombineras med att rätten till semester ökas från 25 till 30 dagar som många tjänstemän redan har.

Med den här lösningen skulle vi föräldrar få det mycket lättare!

Läs även Sunt Livs artikel Sommarlov – vem tar hand om barnen då?

Föräldraansvaret

Truthhandfiction sluter sig till skaran som skriker efter föräldraansvar när tonåringar är ute och springer om natten och bränner ner skolor. Jag sluter mig inte till den skaran. Jag tror att alla föräldrar gör sitt absolut bästa om man väger in hela situationen. Den förälder finns inte som kan stoppa en tonåring som är större, längre, starkare och fast besluten att ta sig ut i natten och göra något dumt. Det är inte bara fysiskt omöjligt utan även alldeles försent. En massa kontrollinstanser borde ha klivit in långt tidigare.

Föräldrarna har ett stort ansvar, men föräldrar brister också eftersom de mår dåligt, är sjuka, har missbruksproblem, bor i ett område där kriminaliteten är hög osv. Tonåringars handlingar av den här arten är symtom på en icke-fungerande situation. Jag tror inte att den här 15-åriga pojken är okänd för skola, polis och socialtjänst. Både han och hela situationen skulle ha uppmärksammats och insatser satts in av en rad personer, inte bara av föräldrarna, utan även av politiker, lärare, kompisars föräldrar, grannar, polis och socialtjänst långt, långt tidigare.

Att pojken brände ner skolan är ett kollektivt misslyckande!

Snälla, lägg inte på mer skuld på föräldrarna till pojken som bränt ner en skola. Föräldrarna är redan så långt ner i mörkret av skam, självförebråelser och vanmakt att de behöver avlastas, inte belastas. De behöver avlastas och få massor med stöttning för att kunna bli de föräldrar de behöver vara till en pojke som uppenbarligen mår mycket dåligt.

Motivation är lärandets moder

Vi sitter vid köksbordet och äter gemensam frukost. Lillasyster berättar i detalj vad hon lärt sig i skolan om de fem största religionerna i världen. Vi andra lyssnar och blir påminda om Abrahams söner Isak och Ismael. Munkarna som sa att Siddharta var en buddha och hur hans pappa höll honom gömd i slottet. Att Siddharta sedan vandrade i 40 år och till slut satte sig under ett fikonträd och mediterade i sex år. Lillasyster berättar vidare att man varje år vid en speciell högtid vattnar under just det fikonträdet för att hylla de döda. Hon fortsätter att berätta att man inom hinduismen tror på många gudar. Barnens favoritgud är en gud som har ett elefanthuvud. Storebröderna är imponerade av hur mycket hon lärt sig. Lillasyster nickar stolt. Jag sitter tyst och tänker på vilken fantastisk skola hon går i där de använder en medupptäckande pedagogik och samarbetar över ämnesområdena.

- Hur kommer det sig att du har lärt sig mycket tror du?

- För att jag är intresserad.

- Är det inte sättet de lär ut saker på skolan? Som att ni får spela teater, söka fakta själva, läsa sagor och sånt?

- Nej, jag lär mig för att jag sitter still och intresserar mig.

Det var visst inte bara pedagogiken. Det var visst motivationen också.

Tonåringar är bra på att skilja på rätt och fel

För några år sedan var det några elever på en högstadieskola som märkte att deras lärare var berusad på skoltid. De såg att hon tog bilen och körde hem efter skolan. En dag bestämde de sig för att ringa polisen.

- Vi har en lärare här på skolan som är full och hon kommer snart sätta sig i sin bil och köra hem. Det gör hon varje dag.

De lämnade hennes namn och bilens registreringsnummer. Polisen kom. Eleverna låg i buskarna och spanade. Läraren blev stoppad och fick blåsa. Polisen tog körkortet på plats. Bilen ställdes tillbaka på skolans parkeringplats.

Var det ingen av de vuxna på skolan som reagerade på hon drack och körde bil?

Tonåringar är bra på att skilja på rätt och fel.

Ofta bättre än de vuxna.

Känner du någon som kör påverkad?

Igår stod jag och min 9-åriga dotter vid det obevakade övergångstället som hon i vanliga fall passerar själv. Vägen leder in i ett villaområden och den tillåtna hastigheten är 30 km/tim eftersom det ligger en skola lite längre fram på vägen. När vi ska passera vägen kommer en mörk Audi från vänster i minst 100 km/tim. Föraren passerar först ett rödljus och sedan korsningen som är full med korsande trafik och kommer sedan mot oss. Vi hinner inte backa. Han passerar oss i så hög fart att jag inte hinner se föraren och jag blir för rädd för att lägga märke till registreringsskylten. För att vara lite dramatisk kan man säga att:

Min dotter kunde ha legat på intensiven nu och svävat mellan liv och död.

Föraren var med största sannolikhet påverkad av droger eller alkohol. Kanske var det någon som visste att han var ute och körde? Kanske finns det släktingar, vänner, grannar och arbetskamrater som vet att det finns en risk för rattfylleri. Vi har alla ett ansvar att anmäla rattfylleri eller misstänkt rattfylleri. Ring 114 14 och säg som det är.