Att börja jobba efter en utmattningsdepression

Igår intervjuade jag en kille som drabbats av en utmattningsdepression. Han har varit sjukskriven i 9 månader och beskrev att han sakta mådde bättre. Han hade återfått livslusten och gjorde många fysiska saker som att träna, baka och meka med bilen. Han hade också börjat spela gitarr. Livslusten var alltså inte ett problem. Problemet var hans kognitiva förmågor. Han kunde inte läsa böcker, glömde hela tiden saker och hade svårt att följa med i samtal med många människor.

Detta är en klassisk situation. Vilan och de antidepressiva medicinerna gör att depressionen ger med sig inom 4-6 månader. Hjärnan tar dock längre tid på sig att läka och det kan ta flera år att återfå sina kognitiva förmågor. En viss stresskänslighet kan finnas kvar livet ut.

Just den här killen är välutbildad och arbetade som läkare när han blev sjuk. Tyvärr gick hans vikariat ut veckan efter sjukskrivningen och nu har han inget jobb att arbetsträna i. Försäkringskassan trycker på och vill att han ska börja jobba. Ett försök att börja plugga i höstas misslyckades. Det var omöjligt att koncentrerar sig på föreläsningarna och på facklitteraturen. Nu funderade han på hur han skulle göra och frågade mig.

Jag rådde honom att ta ett enklare jobb där han kunde använda händerna snarare än hjärnan. Kanske arbetsträna på ett bageri eller en mekanisk verkstad. Inom sjukvården finns praktiska arbeten utan patientkontakt exempelvis labb-jobb som också kan fungera. Målet med det första jobbet är att lära sig/vänja sig vid att jobba igen.

Majoriteten av de som lyckas återgå i arbete tar ett kliv tillbaka i karriären. De återgår till en annan tjänst med mindre krav och jobbar sig sedan upp i takt med att de blir friskare. De allra flesta blir sämre när de börjar jobba igen (ökad ångest och trötthet, huvudvärk, koncentrationssvårigheter) och då är det bra om man har lite för lätta arbetsuppgifter till att börja med.

Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) påverkas inte om man arbetstränar. Men om man hade en godkänd inkomst när man blev sjukskriven och sedan börjar arbeta mot sämre lön under sjukskrivningen så justeras SGIn nedåt. (Det finns en nedre gräns på 24% av prisbasbeloppet.) Det gör att många som hade en medelgod inkomst tvekar till att ta ett enklare och mer tillfälligt arbete. Man är redan skör och oron för ekonomin kan kännas överväldigande. (Om man studerar i Sverige påverkas inte CGIn. Inte heller om man är anmäld arbetslös till Arbetslöshetskassan eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program.)

Jag tycker ändå man ska göra allt för att börja jobba igen. När man har vilat klart hemma så är det dags att bli frisk på jobbet. Det kan innebära att man blir sämre igen och får sämre ekonomi under en period men med tiden blir man också rikligt belönad med ökat självförtroende och en känsla av att tillhöra samhället igen.

• Fakta om sjukpenninggrundande inkomst om du är anställd
• Fakta om sjukpenninggrundande inkomst om du är studerande eller arbetslös.

PS. Jag har skrivit mycket om mental utmattning här på Nattens bibliotek. Inläggen finns samlade under kategorin Mental utmattning. På min systerblogg Affärsdriven HR har jag skrivit ett inlägg om hur fördomsfullt en medarbetare med utmattningssyndrom kan bemötas: Men hon har ju sådant kontrollbehov. Inte konstigt att hon blir utbränd. DS.

Tidiga trauma kan utlösa utbrändhet

Andreas Ekström intervjuar Bodil Jönsson i dagens Sydsvenskan. Han ställer underbara frågor som: ”Hur är det att vara Bodil Jönsson?” och ”Jag är ledsen över något just nu. Vad kan du säga till tröst, om jag inte preciserar mer än så?” (Om jag mot förmodan plötsligt blir kändis så går första intervjun till Andreas Ekström!). Bodil Jönsson blir intervjuad med anledning av sin nya bok ”När horisonten flyttar sig – Att bli gammal i en ny tid.” (Länken går till Merete Mazzarellas recension.) Boken låter läsvärd. Det jag skulle vilja lyfta fram är det här svaret på en av AEs frågor:

– När diagnosen utbrändhet blev riktigt vanlig, under sent nittiotal, kunde man se att det fanns en stor överrepresentation av människor med tidiga traumatiska erfarenheter bland de drabbade. Men ingen av dem tänkte på det som en delförklaring. De såg orimliga arbetsförhållanden, eller problem på hemmaplan. Men alltså: Jag är fysiker. Jag kan det här med kraft och motkraft. Vi människor har en massa skröfs med oss i livet, det har vi allesammans, och för det mesta trycker vi ner det. Jag är inte en sån som tycker att man ska bearbeta allt alltid, det orkar vi inte. Det kan få ligga lite restprodukter där. Men om man inte orkar hålla nere det, eller kommer i en sådan livssituation att man inte kan kontrollera det hela … Då kan sådant välla upp, då livet tillåter eller kräver det. Som till exempel då man blir pensionär.

Det ligger mycket i att tidigare trauman kan presentera sig vid kriser senare i livet och jag skulle vilja utveckla förklaringsmodellen lite till. Precis som Bodil lyfter fram beror ingen utbrändhet endast på en orsak. Den beror på två eller fler av dessa fyra delar:

• tidiga trauman/psykisk skörhet
• fysisk sjukdom
• arbetsförhållanden
• privata förhållanden

Skälet till varför människor inte verbaliserar att deras utmattning delvis beror på tidiga trauman är att de behöver skydda sig själva från sig själva och från sin omgivning. Att förklara sin utbrändhet med minnen och sår inom en själv är för hotfullt. Det är starkt ångestladdat att bli utbränd och hastigt gå från att vara en mycket kapabel människa till en hjälplös människa. För att skydda sig själv behöver man därför, till en början, söka en förklaring som ligger utanför en själv och inte inom en själv. Det gäller också att presentera en förklaringsmodell för omgivningen som ger möjlighet att tillfriskna utan alltför många livslånga etiketter. En människa kan bara bära ett visst mått av skam och psykisk skörhet är fortfarande skamfyllt. I allafall till en början.

En mer accepterad förklaringsmodell blir därför, både för en själv och för omgivningen, ”problem på hemmaplan” och ”hög arbetsbelastning”.

Är man verkligen sjuk när man är utbränd?

Många anhöriga och kollegor frågar sig om man verkligen är sjuk, och på vilket sätt man i så fall är sjuk, när man är utbränd. Ett brutet ben är ett brutet ben och ska gipsas och sedan blir man bra igen. Förloppet vid utbrändhet är däremot gömt inne i hjärnan och knutet till diffusa saker som känslor, uppfattningsförmåga och uthållighet. Symtomen är dessutom inte konstanta utan varierar över tid och från situation till situation.

Hur ska man som utomstående kunna förstå en sådan sjukdom? Eller ens respektera den?

Många anhöriga och kollegor känner irritation över att den sjuke känner efter för mycket. Strategierna som den sjuke använder för att klara sjukdomen kan upplevas som kantiga och förmågan till spontanitet tycks försvunnen. Perioder av starkt gränssättande kan göra att omgivningen känner sig avvisad. Personligheten tycks också påverka sjukdomens förlopp och om det går knappt att prata.

Sammanfattningsvis kan man säga att omgivningen då och då får lust att skrika saker som:

- Men för f-n skärp dig nu!

- Men himmel vad du känner efter!

- Måste allt handla om dig och din sjukdom hela tiden?

- Måste du sova hela tiden?

- Kan du inte bara säga ja? Måste du först säga ”nej” och sedan ”ja, kanske” för sedan säga det ”ja” som du kunde sagt från början?

Har du egna erfarenheter av att vara anhörig eller kollega till en utbränd/mental utmattad/utmattningsdeprimerad? Berätta gärna i kommentarsfältet!

PS1. Jag använder helst ordet ”Mentalt utmattad” som på ett neutralt sätt beskriver sjukdomen. Tyvärr är ”Utbränd” det mest använda ordet och därför använder jag det i rubriken och inledningen. Utbränd är en benämning som ger känslan av att sjukdomen inte går att bli frisk från, vilket inte stämmer. DS1.

PS2. Du hittar fler inlägg om ”Mental utmattning” om du klickar på den kategorin i listan till höger. DS2.

Resurser

Samma bok. Denna gång en förteckning över vilka resurser vi har.

• Tid
• God ekonomi
• Relevant kompetens och mandat
• Kommunikations- och problemlösningsfärdigheter
• Avslappningsförmåga
• Emotionell och kognitiv bearbetsningsförmåga
• Acceptans och engagemang
• Bra ledarskap
• Socialt stöd
• Goda motions- och matvanor
• Flexibelt tänkande
• Meningsfullhet
• Kontroll
• Härdighet (en kombination av engagemang, kontroll och förändringsbenägenhet)

För att minska stress kan man alltså öka resurserna.

Krav

Nu är det dags för lite stressfakta igen. Denna gång ur boken Stress- och utmattningsproblem, Kognitiva och beteendeterapeutiska metoder, av Niclas Almén (Studentlitteratur) med tillägg av egna kommentarer inom parantes.

Om man vill reducera stress finns det två alternativ: att reducera kraven eller öka resuserserna. Krav definieras som något som kräver resurser av oss.

Exempel på krav:

• Roll-uppgifts konflikter: det kan vara svårt att öka produktivitetten och kvaliteten samtidigt.
• Relationskonflikter: är ett krav då de tangerar människans svårförenliga behov av närhet och självständighet (se inlägget Närhetsproblematik 14/10)
• Kränkning och utnyttjande: att uppleva sig bli utnyttjad eller kränkt av andra människor är påfrestande.
• Separationer och förluster: livets består av olika former av avslut vilket innebär separation och förlust. Ett exempel på en enorm förlust och separation är de människor som i överlevnadssyfte flyr sitt hemland  för att leva sina liv i ett nytt främmande land. (Läs en gång till, ni som tror att människor kommer hit för att utnyttja systemet!)
• Upprepade omorganisationer
• Egna barn: och speciellt om barnen far illa på något sätt
• Diskrepans mellan ansträngning och belöning
• Förändringar: kan upplevas som neutrala, positiva eller negativa, men oavsett detta så utgör de krav.
• Monotoni.
• Hög uppgiftskvantitet och -komplexitet: Den kanske vanligaste angivna orsaken till utmattningsreaktioner är hög kvanititativ arbetsbelastning – att det finns för mycket att göra på för kort tid.
• Negativa konsekvenser vid misslyckande: exempelvis att bli negativt värderad av andra personer.
• Kronisk fysisk ohälsa
• Kronisk psykisk ohälsa: en form av psykisk ohälsa som är speciellt viktig att beakta är ångestsyndrom, eftersom ångest inneäbr en kraftig form av stress.

Vem har sagt att det är lätt att vara människa?

Redan förra sekelskiftet

There exists, both within and without the ranks of the Medical Profession, a wide-spread belief that the exigencies of modern life are producing an ever-creasin amount of nervous diseases.

Ur Work and overwork by H.C. Wood, Brain publicerat 1896

Tillägg den 14/10. Har ni läst Mildners krönika om att reklamen allt oftare dyker upp i vår närmiljö? Det hänger som ihop med ovanstående citat.

 

Arbetsträning det enda som hjälper

Jag skriver om mental utmattning och letar efter fakta i ämnet. När jag hittar något intressant kommer jag berätta om det här på bloggen. Det finns många namn på den här sjukdomen. Utbränd, utmattningsdepression, utmattningssyndrom för att nämna några. Jag använder mental utmattning som jag tycker är det som bäst beskriver vad det handlar om.

Marie Åsberg, psykiatiker på Karolinska Institutet, senaste forskningsresultat visar att arbetslivsinriktad rehabilitering är det enda som hjälper. Psykoterapi och psykofarmaka har ingen bevisad effekt.