Hämnden och skolans ansvar

Hämnden av Susanne Bier är en film som står för sig själv och inte behöver kommenteras. Så jag gör inte det. Utan jag lyfter fram en liten detalj. Det finns en scen när de skilda föräldrarna till en 13-årig pojke, Elias, träffar lärarna för ett utvecklingssamtal. Vi tittare vet att pojken är utsatt för våldsam mobbning av en äldre pojke. Lärarna är dock inne på ett helt annat spår:

- Ärligt talat är det inte så lätt för Elias heller. Med dig Anton (pappan) som reser så mycket. Om det sen också är en massa problem emellan er så….

Mamman blir förbannad och reser sig och skriker att pojken visst är mobbad och att de inte har en aning om vad som pågår i deras familj.

Det lärarna gör är att skjuta över ansvaret från skolan till hemmet. Lärarna tror sig se ett samband mellan problem i hemmet och ett barn som är utåtagerande. De skjuter över ansvaret på föräldrarna för att de känner sig maktlösa. Istället känner föräldrarna sig maktlösa. För vad kan föräldrarna göra hemma? Om barnet mår dåligt i skolan? När de är på jobbet?

Jag blev förvånad över att detta är ett så vanligt förekommande problem att det tas upp i en film. Jag är av den bestämda åsikten att problem som uppstår i skolan ska lösas i skolan. Föräldrar ska informeras och ska hjälpa till, men huvudansvaret för hur barnet har det i skolan ligger på skolan.