Se människan bakom diagnosen

Idag är det Ann Heberleins tur att delta i DN Kulturs serie Arma Själar. Hennes text får mig att tänka på något som en psykiskt sjuk person sa till mig en gång:

- Det spelar ingen roll hur  förvirrad, ångestfylld eller självdestruktiv jag är. Det finns alltid en frisk del inom mig som det går att tala med.

Det betyder i realiteten att psykiatikern alltid kan ta den frisk delen i handen och säga:

- Kom så ska jag stödja dig genom det värsta. Det kommer gå bra. Det har det alltid gjort förut och det kommer det göra den här gången med. Nu behöver du en varm säng, mat och lite lugnande rutiner. Vill du ha något mot ångesten? Jag förstår. Du är för dålig för att svara. Då bestämmer jag tills du blivit tillräckligt bra för att avgöra själv.  Jag ger dig något att sova på och något ångestdämpande så du tar dig genom natten. Du och jag kommer ses imorgon bitti igen. Min kollega Lena kommer sitta här vid din sida till medicinen har börjat verka och sedan kan du när som helst ringa på den här klockan så kommer vi. Försök att inte förlora hoppet. Nu har du kommit hit och vi hjälper dig precis som vi alltid brukar göra.

När jag läser Ann Heberleins text förstår jag att psykvården inte ser ut så här idag. Kanske beror det på brist på resurser som gör att personalen måste stänga av sin känslor för att kunna utföra de övergrepp som en resurssvag psykvård kräver. Eller så beror det på att personalen inte utbildas i en helhetssyn på människan. Kanske är det som Johan Cullberg skriver för kort och för medicinskt inriktad kurs på läkarlinjen.

Men vad det än beror på så är konsekvensen ett oöverskådligt individuellt lidande varje gång människan bakom diagnosen blir ignorerad. För det är i samarbetet med den friska delen som patienten kan ta de första stapplande stegen mot ett liv utan mediciner, tvångsomhändertagande och andra övergrepp.

Läs mina tidigare inlägg om artiklarna i serien Arma Själar: Karin Johannison, Lotti Hellström och Johan Cullberg.

Här hittar du mina tidigare inlägg om Ann Heberlein. Scrolla ner för att hitta alla.

Här kan du läsa Genreps inlägg om Ann Heberleins artikel.

Från patient till personcentrerad vård

Idag intervjuas två psykiatiker på Idagsidan i SvD. De förordar att läkaren undersöker och informerar snarare än anger och bestämmer. Detta är ofta något vi inom HR/personal efterlyser i kontakten med företagshälsovården. En patient som söker för ryggont mår bäst av ett samtal som (mycket förkortat) ser ut ungefär så här:

- Vad tänker du om ditt ryggont?

- Jag lyfte tunga bräder igår.

-Hur är det på jobbet just nu?

- Jag ligger i riskzonen för att bli uppsagd.

- Hur ser din privata situation ut?

- Min fru är väldigt sjuk.

- Det låter som du reagerar på en tuff situation med att få ont i ryggen.

- Ja, så kan det vara.

– Hur ser dina alkoholvanor ut?

- Jag dricker 1-2 flaskor vin i veckan.

- Det finns lite olika alternativ. Att ligga still är inte ett av dem. Det gör dig sämre. Men däremot sjukgymnastik. Antiinflammatoriska värktabletter. Stödsamtal. Vad tror du skulle vara bäst för dig?

- Det låter bra alla tre.

- Vår erfarenhet är att det inte är bra att sjukskriva på heltid. Utan att arbete och rörelse är bra för kropp och själ.

- Jag skulle kunna jobba halvtid, tror jag.

- Då sjukskriver jag dig på halvtid i två veckor och sedan har i en telefonavstämning om en vecka. Hur låter det?

- Det låter bra.

Läkaren vänder sig om skriver sjukintyget. När det är klart ger hon det till patienten för godkännande.

- Jag har skrivit att du har ryggont kopplat till ett felaktigt lyft och en tuff social situation. Låter det ok.

- Ja.

Bara varannan läkare har för vana att fråga om patientens alkoholvanor. Detta trots att 300 000-500 000 personer i Sverige har alkholproblem och att det ofta ligger en ångestproblematik i botten som går att behandla med medicin.

SBU-Statens beredning för medicinsk utvärdering har flera förslag på hur vården kan hjälpa till att förebygga alkoholproblem.